Om mig
Jag är född och uppvuxen i Guldheden i centrala Göteborg. Där bodde jag med mamma Eva, pappa Tommy och storasyster Annika tills jag flyttade hemifrån. Jag kommer från en idrottsfamilj och är uppvuxen med att det är självklart att träna hårt och tävla mycket. Både mamma och pappa har spelat handboll och fotboll och pappa var även duktig på friidrott. Jag är utbildad arbetsterapeut och jobbar 70% på primärvårdsrehab Backa på Hisingen.
Jag började med friidrott när jag var 9 år gammal. Det var den första sporten jag provade på och det var klockrent rätt för mig. Jag var snabbast i klassen och tyckte det var skitkul att springa fort! Blev medlem i GKIK och började träna några gånger i veckan. Har alltid tyckt det har varit roligast att springa fort, men som ungdom tävlar man ju i det mesta. Längd och 60 meter var mina bästa grenar. Höjd och tresteg kan man säga att jag gjorde allt för att" undvika" eftersom jag även som liten var väldigt liten och inte riktigt hade fysikens lagar på min sida. :-)
1992 när jag var 14 år bytte jag klubb till Ullevi FK och började träna med Anders "Abbe" Albertsson och Anders "Palmas" Palmqvist, ett riktigt radarpar. Började då träna lite oftare, 5-6 gånger i veckan och fick lära mig vad som krävs för att bli en riktigt duktig idrottare. "Palmas" är min tränare än idag så vi har hängt ihop i många år nu.
Jag är ju en utpräglad tävlingsmänniska och har alltid varit det. Jag hatar att förlora! Det spelar ingen roll vad det handlar om. Men inom idrotten är det ju en bra tillgång. Lyckades alltid pricka in formen till årets viktigaste tävling, U-SM eller senare J-SM. Men något medalj-regn var det inte direkt. Lyckades inte ta någon SM-medalj under hela min tonårstid. Den eviga 4:an. Inte så kul, men jag är envis och ger inte upp i första taget. Min första SM-medalj blev ett J-SM brons på 100m när jag var 21 år och dagen efter blev det GULD på 200m. Jag var sååå lycklig!
Sen alla dessa skador... Flera år i rad fick jag avbryta säsongerna pga skador som inte ville ge med sig trots massor av rehabträning. Opererade foten och kämpade mig tillbaka. Tog SM-silver på 60m 2001. Fick sedan alla möjliga problem med knäna och opererade till slut båda två. Lång väg tillbaka. Får återigen nytta av mitt tålamod och min envishet. Till sist var jag tillbaka igen. Tog SM-silver på 60m inomhus 2007 och sen på sommaren SM-GULD på 100m! Mitt livs bästa dag, dittills. ;-) Sen dess har det blivit några SM-guld till och några EM och VM i friidrott.
År 2002 ungefär hängde jag med min då stavhoppande storasyster Annika till Mossebergs tyngdlyftningsklubb. Där träffade jag Staffan Bergqvist som är min tyngdlyftningstränare ännu. Började träna 1 gång i veckan i lokalen och efter något år började det ge resultat och det blev dags att prova tävla. Det gick hyfsat, men framför allt var det väldigt kul och det gav mig lite positiva vibbar under min långa skadedrabbade period. Ökade sedan till 2 pass i veckan. Och resultaten har gått långsamt men säkert uppåt hela tiden. 2006 tog jag brons i SM och 2007 tog jag silver. Under hösten 2007 fick jag representera Sverige i tyngdlyftningslandslaget för första gången. Sen dess har det blivit några EM, VM och Svenska rekord i tyngdlyftning.
Jag älskar att springa fort och att tävla i både friidrott och tyngdlyftning, så jag kommer att fortsätta med det så länge jag tycker det är så här kul och så länge jag tror att jag kan bli bättre. För att svara på den ständiga frågan ”När ska du sluta, hur länge ska du hålla på?” så ska jag säga ärligt att jag fasar för den dagen då jag ska sluta tävla. Jag har svårt att tänka mig ett liv utan tävlingar.
Tävlingsprogrammet
Mina Sponsorer
